Nu ska jag berätta lite om de kontrastmarkeringar jag har gentemot min familj. Eller ja, jag ska snarare säga att dessa markeringar var mer signifikanta förr. Nu är de flesta av oss vuxna, i alla fall enligt legitimationen, och vi har smält samman mer och mer med åren.
Låt mig börja med kontrastmarkering som begrepp. Jag talar alltså om de punkter på vilka jag skiljer mig från mina medmänniskor. Det kan handla om intressen, alltså om vad man får energi av och vad man vill göra på eget bevåg. Det kan också handla om allmän inställning till livet. Det kanske egentligen oftare är det senare som det tar avstamp i.
Vi börjar med min kära far. Personen med vilken jag har fler kontrastmarkeringar än med någon annan på jordklotet. För det första är min pappa negativ i en värld där jag generellt sett ser mer positiva saker än motsatsen. Detta gör att det skär sig och en kontrastmarkering av Guds nåde har uppstått. Han har en förmåga att gnälla på precis allting. Han har en förmåga att tänka ”Vad är dåligt, och hur kan det på något sätt bli ännu sämre?” medan jag har en annan livsfilosofi. Det, mina vänner, är en kontrastmarkering mellan mig och min far.
Naturligt kommer vi sedan till min mor. Min älskade, älskade mamma som jag håller så kär och älskar mest av allt. Även här finns dock tydliga kontrastmarkeringar att snacka om. Den första är hennes förmåga att – enligt mig – slå bort problem. Hon vill inte veta av dem så hon vevar och slår till dess att de försvunnit ur hennes synfält. Ja, bildligt talat alltså. Kontrastmarkeringen handlar om att jag gärna tar itu med problemen. I alla fall tror jag att det är så. Hon däremot vill inte veta om att problemen existerar. Men vet ni vad problemet är, och därmed orsaken till min och mammas kontrastmarkering? Jo, förstås att de ju faktiskt existerar.
Min storebror och jag är lika på många sätt. Vi har, till skillnad från situationen med mamma och pappa, väldigt få kontrastmarkeringar. Vi resonerar liknande i många olika situationer och ser likadant på moral och andra viktiga frågor. Däremot återfinns vår kontrastmarkering i intressebiten, som jag talade om tidigare. Vi har verkligen inga gemensamma intressen – och då menar jag verkligen INGA! Vanligtvis brukar detta inte vara ett problem, även om det är en kontrastmarkering, men ibland kommer det upp till ytan. Då kan det både fräsas och skällas, och så har det varit under hela våra liv.
Kontrastmarkeringar som tema för bloggen återkommer redan nästa vecka. Skicka era frågor om saken till dess. Jag ska försöka besvara mest jag kan, både privat och direkt här!